Ja idag åker farmor till Stockholm, gud så tråkigt.. Men hon kommer förhoppningsvis inte vara borta så länge.. Och mormor, henne hör man aldrig av nuförtiden. Jag har slutat ringa för hon ringer aldrig tillbaks. Det är synd att det blev såhär, hon har betytt så mycket för mig, men jag vet inte varför hon gör som hon gör. Jag orkar snart inte bry mig längre i alla fall, vill hon något nån dag så ringer hon väl.. Även om jag tycker att hon kunde ringt för länge sedan. Jag ringde henne förra veckan men sedan dess så har jag inte hört av henne.. Nåja, hon hör väl av sig så småningom.. Förhoppningsvis.

Ska nog till stan senare idag, dom har ju modevisning i Gallerian idag några tjejer från musikhögskolan? tror jag det var. Kan ju vara roligt att kolla på, sedan ska jag kolla in om det kommit in några fina klänningar sedan jag var in sist. . . Ikväll blir det väl bara lungt, jag ska till stan och köpa massvis med godis tror jag !

Tjingeling Tjingeling..

Åh hur ska jag nu göra då ? Jag har inte en endaste bok att läsa. Läste ut boken om hemlösa igår så nu har jag absolut ingenting förutom alla skolböcker här.. Åh, tror jag måste gå på Bokia eller Åhléns imorgon och köpa en ny bok .. Av vilket slag den ska vara det vet jag inte än, men den ska vara intressant !

Har inte uppdaterat på länge men har inte haft tillgång till någon dator och sedan så har vi mest sett på tv tillsammans jag och Micke och bara myst. Det är bra ibland, och speciellt måndagar och tisdagar när man är så himla trött.. Idag så fick vi 7 kartonger med varor på praktiken, så jag har haft massor att göra hela dagen. Det är ju precis sådana här dagar man alltid vill att det ska vara, när man har massor att göra osv, så att det inte blir att bara stå typ. Igår fick vi dock inga varor alls, eller jo, vi fick en kjol, vilket var lite trist.. Men man tog ju igen allt idag.. Och sen så har jag druckit en hallonsmoothie idag, skitgott !

Fick mina pengar idag också, jävla skönt att få det i tid någon jävla gång !
Nåja, vi hörs.

Eeeh, jag har glömt plugga till Monas prov som jag har imorn ♣
so clever Evelina ... (not)

Som ni förstår så vet ni vart jag är! Kan inte säga mer, jag har tappat mitt ordförråd. Ska till öronläkaren kvart i tio, men sedan ska jag självklart till skolan.. Jag hatar sånna här dagar, ett prov missat...

Ska gå på statoil och köpa nå choklad sedan till sjukhuset strax. Ciao.

Nu är jag hemma i Piteå igen ♥

Det känns verkligen skönt och lite mer socialt. . . Hoppas att Anna hör av sig snart så att det kanske blir att sola ikväll. Jag hoppas verkligen det för jag är blek som en blekfis. Och det vill man ju inte vara till sommaren.. Ska köpa mig en bikini snart också, är så himla sugen på att fara och bada någon dag, men jag ska dra ihop nå folk och fixa det, annars måste jag försöka få vara barnvakt åt någon för att ha någon att bada med *fniss*

Igår ringde en massa gamla kompisar, så jävla roligt! Hur dom har kvar mitt nummer är ju en stor fråga men det är jävligt roligt när folk verkligen hör av sig till en efter så länge.. Funderar på dra ner till Stockholm till sommaren och umgås med Jenny, hon fyller väl snart 18 tror jag? Vi var ju med varandra alltid när dom kom upp till Piteå förr, men det har ju blivit så lite dom senaste åren.. Nåja, man kanske får boka sig en resa snart !

En sak som är säker är i alla fall att jag ska utomlands i sommar, kosta vad det kosta vill. Jag kommer jobba arslet av mig om så behövs!

Idag har varit en riktig händelserik dag! Jag vaknade vid tolv, åt frukost och sedan for jag och Kristofer ut med skotern. Snacka om roligt, har inte åkt skoter på skitmånga år. Vi gjorde alltid det när jag var liten eftersom alla mina kusiner alltid haft skoter. Jag tycker det är riktigt roligt i alla fall och Kristofer körde fort som fan. Det ska ju kittla i magen för att det ska kännas!

Sedan när vi hade varit ute och kört i kanske 40 minuter så for vi till Kanis och så bjöd mamma på lunch. Kycklingspett med pommes tog jag, skitgott. Efter det så åkte jag och Kristofer skidor, vi åkte kanske fyra-fem åk, det var skithärligt! Även om det nu inte var så himla fint väder...

Nu på kvällen har jag varit hos pappa och hälsat på. Han har hunnit berättat hela sin livshistoria tror jag och det är lika roligt (eller vad man ska säga) intressant kanske att höra om hans liv. Det är ganska fantastiskt att han är vid liv idag. Jag hoppas att många människor kan lära sig mycket av honom, det gör i alla fall jag. Och jag blir lika rörd varje gång han säger att det är så kul att han har mig i sitt liv. Hur mycket han älskar mig, Anna och pojkarna. Jag älskar honom i alla fall, mycketmycket !

Det finns så mycket i mina tankar just nu. Allting som har sagts på senare tid, mellan vissa människor i min närhet har gjort mig ledsen och jag har börjat fundera på vem man verkligen kan lita på och vem som någonsin kommer att acceptera min mamma som nykter alkoholist och narkoman (sedan drygt 20 år tillbaka) .

Det hela började med en blogg, som knappt ingen läste. Det blev ett helvete i stort sett och visst, allt hade inte kanske behövt skrivas i bloggen men jag kan se det från en annan synvinkel än hur ni vinklar det. Sanningen är den att vissa människor bearbetar sitt mående med att skriva. Till exempel som när jag har dåliga dagar eller mår rent av jävligt dåligt, fattar jag pennan och kolleigeblocket. Sedan skriver jag ner mina tankar, allting.. Om inte pennan finns till hands så öppnar jag Word direkt i datorn.

Det var också det min mamma gjorde. Hon har alltid skrivit ner sina tankar, gjort dikter ja hon har skrivit ner det mesta när hon mått dåligt, speciellt när jag var liten. Mamma skriver om dom hon bryr sig om, tänker på och är orolig för. Ni uppfattade det som att hon hängde ut någon, vilket inte var en enda mening ifrån henne. Om ni visste hur orolig mamma är och hur mycket hon tänker på andra istället för sig själv. Hur tror ni då det känns för henne när ni kommer och säger att hon bara vill ''hänga ut er och eran familj'' Ni kallar henne omogen och alla möjliga ord. Men till vilken nytta? Är vi av samma kött och blod, gör man så här mot sin familj?

Sedan har vi det här med att *namn* hjälpt mamma så mycket och ställt upp för henne. Ni syftar alltså på mammas tidigare missbruk, som hon tog sig igenom för drygt 20 år sedan. Visst ni har säkert varit ett stort stöd, hjälpt henne och så vidare. Men vad har det hela med saken att göra? Jag skulle gärna säga att min mamma  är väldigt tacksam för vad ni gjorde för henne då men det är absolut ingenting man tar upp efter 20 års tid när det handlar om just det här. Hur tror ni det känns, att levt med skammen om att vara narkoman och sedan försöka ta sig upp och in i Samhället igen. Jag tror ingen av er har förstått och sett hur fantastiskt mamma har klarat sig. Har ni en enda gång tänkt på något fint hon gjort? Hon har uppfostrat mig helt ensam samtidigt som hon kämpat att leva ett bra liv. Jag vill aldrig mer höra från er hur mycket ni hjälpt min mamma i sådana här sammanhang, för den som hjälpt min mamma att komma ifrån hennes missbruk är i stort sett henne själv. För utan hennes vilja att verkligen vilja sluta, hade hon inte klarat sig. Varken med eller utan er. Sedan behövs det professionell hjälp också och det fick hon.

Nu har min mamma världens liv, hon är lycklig och jag unnar henne varje stund och minut av det. Tänk att hon till slut hittade mannen i sitt liv och får jobba med det hon älskar mest av allt BLOMMOR! Och sist men inte minst hon har ju mig och katten också. Och ett plusbarn som heter Samuel. Nu tycker jag att vi ska unna henne lycka och aldrig mer dra upp hennes drogmissbruk mer, för jag blir spyfärdig, och ja, skulle vilja spy galla på alla av er som drar upp det igen i ett sådant här sammanhang.

Men det som gjort mig mest ledsen är vad som följde efter det här. Det spreds rykten om att jag skulle suttit med min pappa (som just nu varit drogfri i över ett år) och hans kompisar i barackerna i Öjebyn och druckit alkohol. Jag medverkade  bara i TV för att synas, jag talade heller inte sanning enligt er.. Jag umgicks också med A-lagare.. Vet ni vad som hände mig med då? Jag blev så otroligt besviken men framförallt förbannad. Min egen släkt gick och spred rykten om mig och framförallt min pappa som pågår en behandling för sitt missbruk. Min pappa skulle aldrig någonsin erbjuda mig alkohol eller knark. Han skulle aldrig acceptera att hans barn får samma liv som han haft. (Tror jag i alla fall, det är känslan jag får) För ni tror väl på fullaste allvar inte att jag och pappa skulle ha alkohol och knark gemensamt? Ni som också är min släkt har vetat hur ledsen jag varit för min pappas missbruk, hur dåligt jag mått och hur mycket jag har kämpat för att inte må dåligt. Ni fick mig att må ännu värre den här gången, jag grät i flera dagar och undrade hur man kunde säga en sådan sak. Sedan kom jag att tänka på en sak; det är ingen idé jag sitter här och gråter för falska rykten. För det var ju ingen sanning i det ni hade gått och sagt. Synd var också att jag inte fick reda på detta av er själv, ni var tvungen sprida allt runt halva Öjebyn innan jag fick reda på det av en tredje person (min bästa vän)..

Jag vill bara hädanefter säga att jag kommer nog aldrig glömma det ni sagt om mig. Och inte hur det började heller, för jag hade absolut ingenting med bloggrejen att göra. Man kan inte dömma personer för någonting dom inte ens har gjort. Men att ni gjorde detta visade bara mig hur falska ni är och opålitliga. Jag vet nu att dom enda jag kan lita på är dom som står mig varmast om hjärtat, familjen, och så kan jag lita på mig själv.

Också är ni snälla och accepterar mig och min familj och det fantastiska liv vi har idag. Jag har en pappa som är nykter och drogfri, även en mamma som är otroligt positiv och jämnt glad. Jag har två underbara föräldrar i mitt liv idag, en bonuspappa och en katt. Bara så ni vet så kan ni aldrig förstöra våran lycka. För vi kommer vara lyckliga i alla våra dagar.

Tack och hej leverpastej!
det blev lite långt!