Sådärja då har man just kommit från stan. Lyckades tappa bort ett helt ciggpaket idag typ, jävligt illa ska jag säga er, eftersom jag är jävligt fattig just nu. Menmen, sånt händer, jävligt dålig tajming bara.

Och en del människor förstår jag mig inte på. Idag hälsade min moster på mig, men till vilken anledning hälsar hon på mig nu? Jag kan säga er att jag hälsade inte tillbaka. Om hon på fullaste allvar tror att jag kan glömma allt med ett skratt och en vinkning så tror hon helt åt helvete fel. Jag är inte en sån person som håller minen och låtsats som att ingenting någonsin har hänt. Jag fungerar inte så. Men det gör tydligen hon och hennes familj. Men en sak ska jag säga er, om någon nämner något dumt om min familj, mina nära och kära, och mig själv, hittar på lögner som är åt helvete fel, så är dom inte en del av mitt liv längre. Jag kan inte visa ett leende till personer som gör mig illa när jag inte ens har gjort något, jag kan inte stå till svars för vad någon annan säger och gör, det kan ingen. Bara så att ni vet det. Jag kommer aldrig glömma att min egen släkt spridde sådana här falska rykten om mig.

Om ni visste vad jag har fått kämpa mig upp för att ens orka med dagarna, fortsätta leva mitt liv. Om ni visste vad jag har gått igenom för att mina föräldrar har gjort fel val i sina liv. Men det är inte jag som ska ta den skiten och det ska min pappa och mamma inte göra idag heller. För båda mina föräldrar har så otroligt fina liv idag, jag har båda två vid min sida. Och jag vill inte höra från min släkt att jag sitter och umgås med alkoholister och sitter och ljuger i direktsändning i TV. Eller att jag har suttit med min pappa i en barack och druckit tillsammans med honom, för det skulle aldrig förekomma. Ett bevis på detta är ju att ni inte vet någonting om min pappa som person, vilket hjärta han har och hur mycket han bryr sig om sina barn. Han skulle aldrig någonsin uppmuntra varken mig eller mina syskon att ta en endaste drog eller använda alkohol. För tro mig, han om nån vet hur illa det  kan gå.

Varför jag sitter i tv och berättar en sådan sak som jag gjort, är för att dela med mig men samtidigt kunna läka mig själv och kunna gå vidare med mitt liv. Det som detta handlar om är; avundsjuka. Ni klarar inte av att se mitt och mina föräldrars liv bli bättre än vad ni har det idag. För det är ju bara öppna ögonen och se; Jag har friska föräldrar idag, en pappa som gör allt han kan och delar med sig av sitt goda hjärta, jag har en mamma som är glad och gör någonting hon verkligen tycker om.

Men aldrig mer kommer jag att prata med er eller ens hälsa om ni inte kan be mig om ursäkt. För ni ska veta hur ont det gjorde den dagen jag fick veta vad ni går och säger om mig och min familj. Men en sak ska ni veta och detta har min mamma lärt mig; svinhugg går igen.