Mormors syster gick bort igår. Clary blev 84 år gammal. Vissa kanske tycker tiden är inne då, det tycker nog jag med, men jag kan aldrig förstå hur min mormor känner sig just nu. Hennes storasyster, ja, jag vet inte hur jag skulle känna om min storasyster gick bort. Bara en enorm saknad. Det värsta med våran familj och släkt är att vi alltid stått varandra så nära på något sätt.. Det är ju inget dumt med det, det är ju väldigt bra. Men när någon dör så blir man så ledsen..

Jag är nog mest ledsen för att mormor ringde och grät. Det gör så ont att höra henne gråta. Och sist jag var på begravning var när hennes bror Lennart gick bort. Jag grät under hela begravningen, just bara för att mormor var så ledsen. Sedan tänkte jag bara på den dagen jag skulle måsta ta farväl av henne, jag hoppas att jag inte behöver ta farväl av min mormor än.. Men ibland känns allt så nära. Det känns som att nästa gång är det mormors tur. Och den dagen vet jag inte om jag klarar av, när jag inte ens klarar av att se henne ledsen.. Det är så hemskt när gamla människor blir ledsna och lider av sorg, det blir en helt annan sak för dom än för oss unga, allting blir så jobbigt för dom äldre..

Clary, Vila I Frid. Jag ångrar idag att jag inte följde med mamma och mormor före jul när dom hälsade på dig. Jag hade något annat för mig, men hade jag vetat att du hade så lite tid kvar hade jag följt utan tvekan.. Du var en fin person, med positiv utstrålning. Jag har inte träffat dig på säkert ett år, jag har inte träffat dig sedan du åkte in på ålderdomshemmet, men jag kommer ihåg dig. Och det kommer jag nog göra resten av mitt liv. Man glömmer aldrig dig och Arne.
Man träffade ju alltid er hos mormor någon gång i veckan och du gav mig alltid en liten slant att handla godis för. Jag tyckte alltid om att komma ner till mormor när ni var där. Och jag kommer ihåg Arne och hans pipa, haha, han var så gullig. Och du hade alltid saker att berätta, allt möjligt.

Jag minns bara dagen jag och mamma hälsade på dig och Arne nere i Jävrebodarna på eran stuga när jag var liten. Du bjöd på jordgubbar med grädde. Och grädden var sur som fan. Men jag och mamma bet ihop och åt upp hela tallriken med jordgubbar.. Sedan skrattade vi hela vägen hem. Dig glömmer jag aldrig Clary, trots din sura grädde... Vila I Frid.