Ja vad ska man säga. . . Den enda dagen man vaknar med ett gott humör, pigg och ser fram emot dagen så ska den självklart förstöras. Jag är hemma idag och jag vet inte hur länge jag kommer vara hemma. Snart åker jag till mamma på semester för som det är på skolan just nu så orkar jag inte mer. Jag vill bara lägga mig ner i sängen och gråta, jag orkar inget mer. Speciellt inte när man inte kan vara ledig en enda gång, utan att missa ett helt helvete. Hur hade vissa tänkt att man skulle få veta något om man bara har en lektion i veckan och är ledig just då? ''Vi kan ju inte veta vad ni vet'' Men tänk efter för helvete.

Och jag menar inte att mina så kallade klasskompisar ska hålla reda på min skoltid eller det jag har ogjort. Men är det för lite begärt att någon ska kunna säga att ett prov är flyttat? Och är det så det ska vara att man inte ska vilja gå till skolan om Marielle inte är där? För det vill jag inte. Jag vill inte vara där om jag vet att hon är borta. Klassen är så uppdelad och det känns just nu som att man ser sidor hos människor man inte sett förr. Det är tyvärr jävligt trist, men vad ska man göra?

Nej, jag funderar starkt på om mamma ska få ta ledigt åt mig nästa vecka och att jag åker till henne. För just nu måste jag verkligen få tillbaks motivationen, jobba i kapp det jag missat osv. Jag orkar i alla fall inte ha det så här. Även om mamma jobbar så skulle det nog kännas bättre att vara där. För hon är nog den enda som förstår.

Och mormor ringer och tjatar på mig om körkortet. För eftersom Frida tagit det borde jag ju också. Men helvete jag bryr mig inte om ett förbannat körkort, rör på fläsket i stället! Det är väl fan ingen panik? Den som nämner körkort nästa gång till mig och att det är panik att ta det, dom ska jag fan slå hårt i skallen. JAG SKA KLARA AV SKOLAN FÖRST!