Vet ni vad jag kom och tänka på idag? Så skönt det är att slippa oroa sig om pappa har tak över huvudet eller om han har frusit ihjäl i en snödriva. Jag har inga sånna tankar längre, för två år sedan var de det enda jag tänkte på om det var så kallt ute som det är nu.. Idag vet jag att han har en lägenhet, tak över huvudet, varma kläder och mat. Jag har ingen oro längre och det är så himla skönt. Och jag önskar att han får ett väldigt fint liv som nykter, jag är så stolt över honom. Han är ljuset i allt mörker just nu. När jag mår dåligt eller har en dålig dag tänker jag alltid på honom och hur tacksam jag ska vara över att han finns i mitt liv, då känns allt så mycket bättre. För två år sedan skulle jag aldrig tänka mig det liv han har idag. Han är så värdefull för mig.. Det är självklart alla i mitt liv. Men både mamma och pappa är fantastiskt starka människor, som tagit sig upp från botten, visat att man kan klara det, om man har viljan.