Vet ni hur värdelös man känner sig när ens närmaste kompisar börjar snacka skit om en? Det gör så ont. Och när det handlar om detta, så gör det ändå mycket ondare. Jag har kämpat mig upp från det här tidigare, folk har pratat om det ena med det tredje, även om dom inte ens kännt mig. Pratat skit bakom min rygg, om saker som jag aldrig någonsin skulle röra. Jag vet vart det leder..

Och du som sprider den här saken runt (du vet vem du är och du läser min blogg) , hela Öjebyn vet väl snart om det, eftersom det har kommit så pass långt som till mig redan. Jag är glad för att jag fick veta det nu. För vad hade hänt om min mamma eller pappa (vem som helst som står mig nära egentligen) fick veta det först? Hur hade jag kunnat försvara mig mot en sån här sak? Och sanningen är den; jag vet inte ens  vad den där saken är.

Men bara så att du vet, det kommer vara du som måste förklara för mina nära och kära att det är du som sprider dessa falska rykten om mig om dom inte tror mig. Bara för att du har problem med sånt som du inte kan stå för eller överhuvudtaget hantera, ska inte gå ut över mig. Jag kom på idag; Emma jag känner fan inte ens dig. Man gör inte så mot sina vänner. Jag trodde du var en av mina närmaste vänner, men nu inser jag, att jag har bara en riktigt bästa vän och det är Marielle. Jag är så tacksam att hon sa detta till mig också, för utan henne och Jenny hade jag inte vetat ett piss idag. Tack för att världen är liten och tack för att det finns en världens bästa vän (och den enda) kvar i mitt liv, för du Emma, du är som bortblåst just nu..