Hittade den här fantastiskt bra skrivna texten på internet för ett tag sedan. Jag fastnade för den på något sätt. Det var som att det var mina tankar nedskrivna på datorn, det passade in så bra, kanske inte nu, men bara för några år sedan. Det var som att det var Evelina på ett papper..

Man får aldrig sluta att tro på att livet kan bli bra, bara man själv vill det. För vill vi människor verkligen nå fram till något så kan vi det. Att komma till ett bra mående i ditt liv kan vara väldigt svårt och en det är absolut en lång väg att gå, men det går alltid. Mina år som yngre och med en pappa som inte fanns i mitt liv så var det kaos för det mesta, när sedan folk vände mig ryggen (både vuxna som barn) och såg mig som en sämre människa så gjorde det väldigt ont, jag tappade tron på att det verkligen finns goda människor.. Jag tappade också glädjen till livet och slutade tro på mig själv, jag hade ingen direkt kontakt med mina inre känslor, för dom gjorde för ont. Jag slog bort alla tankar och låg och stirrade i taket.

Men en dag började min Mamma säga att ''Evelina, du har ingen självkänsla'' Då visste jag inte ens vad självkänsla innebar, det vet inte många än idag. Det min mamma gjorde var att ge mig massor med böcker om hur man kan förbättra sin självkänsla. Det hjälpte mig något otroligt. Jag fick arbeta med mig själv,  men till en början var det jävligt jobbigt. Det gjorde ont. Första dagarna kunde jag inte skriva ner positiva saker om mig själv eller om jag hade gjort något bra.. För jag tänkte ''men inte kan ju jag göra något som är bra''  .. Men tillslut kom jag på mig själv; vad håller jag på med? Tänker jag låta dom andra vinna, ska jag tappa tron på livet för några få personers skull? Är det jag som ska kolla ner i backen när dom går förbi mig ute på gatan? Det gjorde jag i flera års tid. Antagligen så länge jag bodde i Jävre. Jag var väldigt arg att möta vissa personer som gjort mig illa, men samtidigt så gjorde det så ont att se människan som gjort mig så illa.. Men en dag kollade jag upp och tänkte; det är du som gjort mig illa, det är du som ska skämmas..

Idag har jag en självkänsla som resulterar i ett rätt bra självförtroende, en fantastiskt tro på livet och framförallt en tro på mig själv. Jag är för det mesta positiv och jag lever inte längre i ett kaos av känslor för pappa eller känslor för folk som kollar snett på mig. Idag kan jag stå upp för mig själv och säger precis vad jag tycker och tänker, ibland är det bra, ibland mindre bra men för mig kan det inte vara bättre än att kunna prata för sig själv. Nu behöver inte mamma, mormor, mina kusiner eller riktiga vänner försvara mig, det kan jag göra själv idag, det kunde jag inte förr.. Jag känner en inre ro i kroppen som aldrig funnits där förut. Och jag tror personerna i min omgivning vet att jag är en mycket positivare och gladare person idag än jag varit förr, för så känner jag.

Jag har inte klarat mig till ett bra mående utan alla fina och fantastiska personer som finns i mitt liv idag. Däribland min Mamma och min bästa vän Marielle, det är såklart många mer som har haft en stor inverkan på mig. Tack !

Godnatt syns imorgon !