Alldeles strax så är det dags att se Spårlöst på tv4. . Jag tycker verkligen att det är ett bra och intressant program, ett av få alltså. För det finns inte mycket att se på tv nuförtiden, ungefär åssit.. Jag kanske kollar på tv cirka 2-3 timmar i veckan.. Förr var det kanske tio timmar i veckan, men absolut inte nu. Nu gör jag så pass mycket annat eftersom det inte finns någonting av värde att se på, förutom nyheterna och några få andra program..

I alla fall så har jag haft utvecklingssamtal idag med Sara och det gick över förväntan, jag kanske får VG i svenska om Nationella provet var bra. Men jag sabbade ju det så jag kan glömma det där VG:t..  Men jag fick mycket positiva kommentarer av Sara, hon kan få en att bli stolt över saker man gjort. Hon sa till mig ''Hur känns det att ha klarat tre år på gymnasiet och ha så här bra betyg?'' Den frågan ställde jag mig innan jag började, ''alltså hur fan ska jag klara detta?'' Men jag har aldrig haft så här bra betyg under hela min skolgång och det är tack vare alla bra lärare som finns på handelsprogrammet. Dom har stöttat mig och trott på mig, hela vägen, inte gett mig en massa klagomål, för det är sånt som får en att tappa lusten.. Men det har jag aldrig gjort.



Jag kom att tänka på en sak idag, och om jag inte har alldeles fel så är det år 2009 och det innebär att min mamma  har varit drogfri i över 20 år. Tänk vad bra det kan gå för vissa som verkligen legat på botten, tänk att min mamma tog sig upp och har ett fantastiskt fint liv idag. Förstår ni verkligen hur mycket hon tagit sig igenom? Jag kan då säga; jag är stolt och framförallt tacksam.