Det är väldigt jobbigt att vara en känslig person. Ibland önskar jag att jag inte var det, andra dagar är det skönt att vara känslosam. Men nu har vi just sett på en film på tv3 och det var en komedi, det slutade med att jag grät för att alla blev lyckliga i slutet. Jag gråter till det mesta, speciellt tv-program, även om folk är glad dessutom! Samma sak när jag ser att någon gråter, då börjar jag också gråta, helt utan anledning egentligen. Men ser jag då någon som jag tycker om väldigt mycket tex marielle, pappa eller mamma så gråter jag för att jag lider med dom.. Och då kan det bli tusen gånger värre. Undrar om jag ska gifta mig någon gång? I så fall kommer jag inte ens kunna stå framme vid altaret och säga löftena för att jag kommer grina bort det..

Samma sak är det om folk kommenterar mig positivt då kan jag börja gråta. Som när Lena gav mig mitt högsta betyg och skulle bedömma mitt projektarbete, vi grät båda två. Hon började gråta för att hon tyckte jag gått igenom så mycket och jag började gråta när hon sa att jag var duktig och till största delen så grät jag nog för att hon grät..

Det är grötigt men fattar ni, extremt jobbigt? Och när jag blir fly förbannad då kan jag helt enkelt börja grina?
Wierd.



Kolla vad jag fick av pappa på Facebook för någon timme sedan. Visst är han gullig? Att höra orden ''jag är stolt över dig'' eller ''jag älskar dig'' det värmer så mycket i kroppen.. Speciellt när man inte haft så bra kontakt med honom tidigare. Jag kan inte önska mig något i mitt liv nu, för jag har allt jag någonsin velat ha. Två föräldrar som bryr sig om mig, jag har ett självförtroende och främst fått tillbaka min självkänsla. Och jag älskar mamma och pappa oändligt. Och självklart alla andra personer i mitt liv. Men det vet ni säkert redan :)