Tankar..
Skrivet klockan tre inatt :
Mina tankar följer mig, in till nattens sista timmar.
Hur jag än bär mig åt lyckas jag inte till att somna.
Det gör ont, men jag kan inte riktigt sätta kläm på
var någonstans i kroppen som de gör ont.
Det är nog i mitt inre organ, hjärtat.
Jag vill så gärna kunna slappna av och släppa alla tankar men de är omöjligt.
De har redan etsats sig fast i hjärnan..
Dessa tankar gör mig ledsen och helst av allt
skulle jag bara vilja gråta en skvätt,
men jag kan inte.
Någonstans inne i mig,
är det någonting som säger mig att jag gråtit färdigt över lögner och påhitt..
Någonting säger mig att det får vara nog nu,
min ilska till dessa personer växer sig starkare än besvikelsen.
Ni är inte längre värd mer av min eller min familjs tid.
Men säg mig,
när ska mina föräldrar någon gång bli omtalad för något bra dom gjort?
Tänk er vilka framgångar både mamma och pappa uppnått genom dom senaste åren ..
Jag tror ingen riktigt förstår hur starka och fina personer dom är,
enligt dom flesta så har dom gjort misstag som dom ska straffas resten av sitt liv för..
Hur synd är det inte att vissa personer inser att dom har lärt sig av sina tidigare misstag
och försöker göra sitt liv så mycket bättre än vad det har varit.
Det är julafton snart när man ska vara tillsammans som en familj,
men just nu känns det ganska tomt,
ingenting är som förut.
Mina tankar följer mig, in till nattens sista timmar.
Hur jag än bär mig åt lyckas jag inte till att somna.
Det gör ont, men jag kan inte riktigt sätta kläm på
var någonstans i kroppen som de gör ont.
Det är nog i mitt inre organ, hjärtat.
Jag vill så gärna kunna slappna av och släppa alla tankar men de är omöjligt.
De har redan etsats sig fast i hjärnan..
Dessa tankar gör mig ledsen och helst av allt
skulle jag bara vilja gråta en skvätt,
men jag kan inte.
Någonstans inne i mig,
är det någonting som säger mig att jag gråtit färdigt över lögner och påhitt..
Någonting säger mig att det får vara nog nu,
min ilska till dessa personer växer sig starkare än besvikelsen.
Ni är inte längre värd mer av min eller min familjs tid.
Men säg mig,
när ska mina föräldrar någon gång bli omtalad för något bra dom gjort?
Tänk er vilka framgångar både mamma och pappa uppnått genom dom senaste åren ..
Jag tror ingen riktigt förstår hur starka och fina personer dom är,
enligt dom flesta så har dom gjort misstag som dom ska straffas resten av sitt liv för..
Hur synd är det inte att vissa personer inser att dom har lärt sig av sina tidigare misstag
och försöker göra sitt liv så mycket bättre än vad det har varit.
Det är julafton snart när man ska vara tillsammans som en familj,
men just nu känns det ganska tomt,
ingenting är som förut.
Kommentarer
Trackback
